Kan inte hjälpa att allt känns tomt och hur ont det gör i mig. Jag försöker varenda minut av mitt vakna liv att kämpa för mig och familjen,, att orka ta mig över alla hinder som dyker upp under vägens gång. Men nu blev nåt helt fel,, jag behöver såå mycket styrka nu, men vet inte var jag ska hämta den nånstans,, jag behöver mycket styrka, men jag behöver också ge bort styrka, till nån som behöver det minst lika mycket som mig, om inte mer. Jag tror inte jag klarar av att axla så mycket som händer just nu. Jag vet inte var jag står i allt, men det känns nästan som om man var på väg in under ytan igen. Jag säger till mig själv hela tiden, -stå upp på dina ben elna, stå upp på dina ben!!
Idag var jag på besök hos min livlina och vi pratade ju givetvis om allt som händer nu. Hon kan inte hjälpa mig så som behövs. Men det kan inte någon göra. Sitta och bara prata är inte nåt som ger mig den styrkan jag söker efter. Det är inget man bara kan reda ut sådär på en eftermiddag. Nånting måste hända och jag kommer stå upp och invänta det,, försöka ta emot. Jag har en tjock klump med gråt i halsen hela tiden. Ibland kommer det lite tårar, men dom torkar jag bort och och tar ett nytt tag. Så kommer mina dagar vara från nu. Högst på min önskelista nu är att inget mer får komma i vägen,, ingenting som kan äta upp mig utifrån och in.

Jag har börjat fundera mycket på min blogg,, jag vet inte om det kanske är dax och stänga ner den. Inte fortsätta skriva mer. Det blir svårare och svårare, eftersom man måste hålla sina begränsningar på vad man blottar. Jag är och har alltid varit väldigt öppen om mig och mitt liv. Ibland kanske lite väl mycket. Det här har ju varit ett sätt för mig att få ut tunga tankar, mörka sidor. Men det har också varit en plats jag kunnat skriva allt roligt som händer. Ja, det är svårt och avgöra sådär rakt av om jag ska sluta eller inte. Jag kanske börjar vilja ha saker mer privat igen,, så som jag har haft en gång. Jag inser att det kan bli jobbigt en tid, men ja,,
Mina tankar är så många så huvudet håller på att sprängas i bitar. Magen värker och är orolig.

Idag blir det bara såhär!! Jag orkar inte skriva så mycket mer för det hjälper mig inte längre just nu. En dag i sänder,, en dag i sänder elna

Tack för att du tagit dig tid och vara här hos mig. Jag hoppas du får en fin fortsättning på din onsdag, vart än du befinner dig. Kram Kram ♥♥♥