Om


En obotlig
romantiker, född
i Vädurens tecken  ♥♥

  

Det jag mest är rädd för  
är att jag i slutet av mitt liv
ska upptäcka att jag levt
någon annans dröm i hela mitt liv

Personer som är födda i vädurens tecken saknar tålamod, är lite naiva och har en tendens att köra huvudet i väggen" Där har du den fulla orsaken till mitt lite knäppa leverne. Jag tänker ofta på hur fel mitt liv har blivit. Jag är rädd för att detta ska va det hela. Är mitt liv slut nu?? Att vara lycklig är en gåva du fick av livet när du föddes. Kasta inte bort det!! Allting har sin tid, men det är inte alla som ser det. Jag är tacksam för det jag har samtidigt som jag drömmer om en ny framtid och nya mål.

♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

 

           Tott
  My one and only



Våra Fina Barn

Julia



Jakob


Johan


Jonathan


Saknar min Pysen ♥♥


Min mys Skorpan ♥♥

♥♥ Index ♥♥


♥♥ Hemma ♥♥

 



Om mig

Senaste inlägg

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från november 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Tankar på rymmen och idétorka

Det blir långt mellan gångerna här, men jag orkar inte vissa dagar. Det händer lite då och då att jag börjar skriva men sen fastnar jag och då blir jag sur och stryker ut skiten. Kan vara aningen frustrerande för det jag skriver glömmer jag på direkten, så det kommer inte på pränt.
Men men nu provar jag igen och ser hur långt jag kommer idag då. Känner mig lite mer alert idag faktiskt.

Ja, så nu sitter jag här med min mugg kaffe och lite skönsång till det. På samma gång ska jag försöka tänka på vad jag ska skriva, men det ska nog fixa sig. Olga (hund) har blivit hämtad nu av sin matte och på samma gång kom min älskade make hem. Tidigt,,!!! Ja, men så började han kl 4 i morse. Liten lur nu innan maten är nog bäst.
Jag har varit på "boan" en runda idag. Två nya jul ljusstakar till köket inköpt. Lite annat plock med givetvis. Dyrt blev det i alla fall,, Dyrt!! Fast jag brukar ofta köpa nåt nytt till julen varje år. Det är roligt och sätta upp nytt,,

Men fasen då,, Nu är jag på väg och sluta igen!! Jag orkar inte och har ingen energi,, Vet knappt vad jag vill skriva om längre. Trots att helgen har varit bra och så,, det borde finnas nåt och skriva om tycker man. Men kanske jag helt enkelt bara är på väg att lägga ner det här,, Det är bara precis rent öde i tankarna. Men jaja,,
Idag ska jag i alla fall inte radera allt, utan jag lägger upp det som är skrivet. Det som står det står!! Men tack snälla för titten och du får ha en fin måndags kväll vart än du befinner dig.
Kram Kram ♥♥♥

 


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jag blev inkallad av en mycket ung man, typ 25-27 kanske

Igår började jag skriva i bloggen och hann komma en bra bit ner. Helt plötsligt flög det över mig att jag inte orkade mer. Jag raderade skiten och stängde alltihop. Men fy vad jag ångrar mig idag. Oavsett vad det står, hur rörigt det än tycks vara, så har jag bestämt att spara på det. Mest för att längre fram få ner det i nån sorts memoar som jag önskar få publicerat i ett ex till mig själv. Jag skulle vilja få ut det i en bok som jag ska kunna läsa när jag känner för det. Det låter kanske helt jävla dumt för dig, men inte för mig. Det handlar mycket om återkomsten till livet. Allt nytt som händer, allt nytt som ska läras in.
När hjärnspökena är igång kan jag bli hur arg och ledsen som helst. Det kan bli så flera gånger om dan,, Jag står beredd i varenda sekund på att nåt hemskt ska hända. Jag är vansinnigt rädd och hela tiden orolig. Osäkerheten är skitjobbig,, Vet aldrig om jag gör rätt eller fel. Jätte svårt för att ta egna beslut. Skjuter gärna över det till Tott och andra med vad det beträffar. Är hela tiden rädd för att jag tar helt fel beslut, så allt blir fel och uppåt väggarna. Det är ganska svårt och försöka göra nåt åt det. Vet inte hur och vad man ska göra. Att hela tiden gå nervspänd på att nåt hemskt ska hända, kan ta musten ur mig fullständigt. Likaså min självsäkerhet,, rent borta.
Idag var jag supervåglig i alla fall. Måste jag skriva om,,
Jag har börjat på sjukgymnastiken idag. Ska försöka rätta till mitt knä så jag slipper ha så ont av artrosen. Jag hade mycket goda förutsättningar, så jag tror stenhårt på att det ska bli bättre när muskulaturen blivit bättre. Men i alla fall,,
Jag blev inkallad av en mycket ung man, typ 25-27 kanske. Han var elev, men det visste jag redan, då dom frågade om det gick bra när jag fick tiden i förra veckan. Men jag hade ju glömt förstås,, Jahaja,, tänkte jag då!! Tankarna blev genast, -skit nu i det. det kommer gå bra elna** Jag fick ju naturligtvis ta av mig både strumpor och skor, men ja, mina tights med såklart. Jag var stel som en pinne och hade lite svårt för att göra som han sa. Men jag lyckades ändå på nåt vis slappna av lite åtminstone. Men så skulle man ligga på sidan och göra nån rörelse. Man skulle lyfta benet rakt upp i luften. Men då blev ju allt totalt fel!! I bara trosor skulle jag slänga upp benet och "streda" som man säger på skånska. (vet inget annat ord,,) och jaa!! Då tar jag handen och sätter för, precis som om han säkert tittade dit. Hur dumt såg väl inte det ut!!!!? ag vågade inte lyfta blicken för att se var han hade sin blick. Jag blev lite skrattfärdig,, antagligen av den ansträngda spänningen jag fick. På samma gång känner jag lite bubbelibubb från magen och det blev bara,, -neeeeeeeeejj inte nuuuuuuu!! Jag började frenetiskt att knipa ihop ballarna hårt hårt och tänkte, gör inte detta en gång till. Inte här i alla fall!! Jag fick nästan lust att berätta om den förra incidenten som hände typ för 30 år sen. Men som tur var knep både jag och rumpan käft. Efter nån minut kunde jag pusta ut och då händer det!!!! Den jäveln smög sig ut, tyst och obemärkt. Bara och invänta den osköna doft som brukar spridas runt, ut i rummet och förpesta dom flestas andningsorgan. Men gissa vad???????!!!!!!! Den doften kom aldrig! Tjohoo!! Med rena näsborrar reste jag mig från britsen och började klä på mig igen. Han hade inte märkt ett endaste dugg. Det är jag säker på!!! Pushh elisabeth,,!! Glad i hågen tågade jag ut därifrån, ut till bilen och satte mig. I detta avslappnade läge hände det,, prutt prutt prutt!! BWF** Ingen hörde!! Till nästa vecka ska jag INTE äta sånt som sätter tarmen i arbete precis innan jag ska vara där. Måste vara säker på min sak!!!

Jag känner nu att detta får räcka för idag!! Mannen har kommit hem och han vill ha lite sällskap nu. Han gick en runda med hundarna så då passar jag på att avsluta skrivandet.
Jag önskar dig en fortsatt skön tisdag vart än du befinner dig!! Kram Kram ♥♥♥


ELLER??

Idag kommer jag inte på någon Rubrik, så jag skiter i det!!

Idag har min kära far varit hos mig på förmiddagsfika. Det brukar vi gör på fredagar!! Inte för nån speciell anledning från början, men nu har vi hållit oss det ett bra tag, så vi fortsätter racet,, Vi brukar ha så mycket och prata om, fast det är nog bara jag som har värsta mun diarrén. Jag pratar konstant,, bla bla bla,, mest gojs är jag rädd för, men alla lyssnar artigt på mig av nån märklig anledning. HAA,,
Vi hade grymt trevligt hos Jullis igår. Det blir alltid mycket prat och en massa skratt. Och naturligtvis meningsskiljaktigheter, men lite sjäbbel hör till. Bara skoj när det är på lagom nivå. Jaja,, kan bara vänta till jul, då vi samlas nästan alla från familjen och några till, hos Jakob & Hanna i Ystad. Dom flyttar in i sitt nyrenoverade hus imorrn på riktigt och den dagen har dom längtat till riktigt mycket. Ska sannerligen bli skönt för dom. Men sen åker dom där gottegrisarna på 1 veckas semester den 1 dec till väldigt sydliga breddgrader. Solsäkert om man säger,, Vi andre får stanna hemma i dimman. Men så är det ju helt knasigt med denna värme som vägrar släppa taget om oss. Växter och djur vet vare sig ut eller in. Blommor som börjar blomma igen,, Hundarna som börjat fälla päls igen,, helt tokigt. Jag kan inte rå för att jag är lite rädd för vart detta är på väg. Jag tycker dessutom att det går i en rasande fart med. Myror, flugor och spindlar är fortfarande vakna här. Vad ska det bli av detta kan det tänkas,,???!!!

Nu sitter jag här med en mugg kaffe och 3 små pepparkakor och skriver så fingrarna glöder. Har nyss kommit hem från affären och apoteket. Men dessförinnan blev det ett varv med dammsugare och golvmopp, så sen kan vi hålla helg när mannen kommer hem. Efter att jag skrivit färdigt måste Index ut en runda och sen blir det duschen. Den hann jag inte med i morse, men nu känns det helt ok. Ska bli skönt och ställa sig där en stund och låta vattnet rinna ner över mig. Det ska vara ljummet, på gränsen till lite kallt vatten, så man precis bara får en liten nätt rysning i kroppen. Efter några sekunder blir det jätte behagligt och då kan jag stå rakt upp och ner en god stund och slappna av. Varenda muskel släpper från fästena och det är så skönt.
Så, ikväll blir det bara teve med mannen. Vad det ska bli vet jag inte än,, återstår och se.
På söndag blir det kalas i Kristianstad då våran lille (190 cm ö h,,) Rasmus fyller 15 år. Ska bli kul och ses igen. Var ett tag sen nu! Ser jag fram emot,,

Nu är mitt kaffe slut och det känns som om det är dags och gå med Index. Fast hon snarkar gott på sin dyna, men när jag reser mig lär hon vakna till, och då vet hon att det är dags.
Tack för titten hos mig och jag önskar verkligen er en riktigt skön Helg vart än du befinner dig!! Kram Kram 
♥♥♥



Live Love Laugh

Idag är ingen vanlig dag, idag är det Jullis Födelsedag,, ♪♫♪♫♪♫♪♫ (tadaaa,,) För 19 år sedan föddes denna underbara lilla tjej, med ljusbrunt lockigt hår. Bedårande söt,, Jag blir helt förstummad och tårögd när jag tänker på vart alla dom åren tagit vägen. Hon var bara 9 år när jag blev sjuk. Hon fick växa upp med 3 bröder och en pappa som alla hade olika synpunkter på hur hon skulle vara och inte vara. Hon blev hård, tuff och stark utav det, men alla som känner henne vet att det är en ödmjuk och vänlig tös med ett hjärta gjort av renaste guld. Hon tänker alltid på alla andra först och hon skulle nog gett sin sista slant till den som behövde den. Och bäst av allt,, " Hon är min absolut bästa vän" Så ikväll blir det tårta och kaffe hos henne och det ska bli smaskens. Jordgubbstårta,, jum jum,,

Annars vet jag inte om nåt särskilt har hänt, åtminstone inget som jag vill skriva om. Även om detta skulle vara en plats för mig att skriva på, om sånt som jag behöver få ur mig om och om igen, så finns det saker jag aldrig i världen kommer varken skriva eller prata om. Den som vet mest om mitt liv finns inte här. Finns inte på jorden längre, men jag pratar på ändå. I min ensamhet,, Frågor kan jag aldrig få svar på, men jag kan alltid prata om efterföljden av ting och händelser. Ibland räcker det, ibland inte!! Jag tror att alla har någon nånstans som lyssnar på vad som måste sägas. Det kan vara i fantasin, men det finns säkert många som har nu levande människor också, som man kan vända sig till. Jag har egentligen väldigt många jag skulle kunna använda till ALLT,, precis ALLT, men av olika anledningar så gör jag inte det. Kan inte få för mig och prata om allt. Men det jag kan skriva här är oerhört betydelsefullt för mig,, alltid nyttigt och kunna läsa om sitt eget liv och leverne. Tycker jag,,

Vissa dagar är fullständigt olidliga. Så kan det vara för dig med antar jag,,!? En brak förkylning eller nåt, kan vara fullständigt olidligt. Visst!!
Men när dagarna är olidliga utan anledning, då är det en sån dag som jag har såå ont i själen. Själen kan man ju tyvärr inte sätta plåster över och det finns inga panodil mot självärk. Min själ blev skadad gång på gång på gång på gång. Den blev bara mindre och mindre och inget i världen fanns som botemedel när det var som värst. Att få så ont i själen som jag fick av alla hårda törnar livet gav mig, är jag medveten om att den aldrig någonsin kommer bli hel igen. Jag är förändrad för livet och det har sina hårda spår. Det blir till att leva med små skavsår och gamla ärr i själ och hjärta. Det som gäller är att skapa ny plats för alla skavsår som komma skall. För det kommer det göra, för oss alla, i mer eller mindre skala. Vissa dagar suger livet,, i all sin enkelhet!!

Nu är det dags och ta en runda med hundarna så dom får kissat innan det är dags och köra. Så har du kommit hit ner nu och läser, så får jag önska dig en fin torsdags kväll vart än du befinner dig. Kram Kram ღღღ



0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det är viktigt och betyder jätte mycket för mig

Idag har jag varit hos min livlina för samtal!! Det blev sagt en massa, en massa som jag så väl behöver prata av mig om. Det blev även tårfyllt, men det är bra. Ibland måste det tillåtas att dom där tårarna kommer. Vi kom i alla fall överens om att hon skulle sätta upp mig i en KBT grupp. Denna gången gick det bra,, Sist vi hade det uppe, slog jag ifrån mig med armar och ben. Jag är nog inte riktigt klar med vad innehållet består av, så jag får väl läsa på ordentligt. Jag vet såklart i stora drag vad det går ut på,, Nä, jag hoppas det går bra. Om det inte funkar som jag tänkt, om nåt blir tokigt och fel, kan jag bara hoppa av och fortsätta med mina samtal med min livlina. Men jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska funka. Det är viktigt och betyder jätte mycket för mig. Mitt behov av att komma vidare är stort och med lite hjälp går det kanske jätte bra. Jag måste försöka ta en sak i taget bara!!! Det kommer inte och bli förrän tills nästa år, men det är ju snart!!

Jag har varit flitig idag och ringt till sjukgymnastiken och beställt tid. Nån artrosskola slipper jag gå i,, Inte tusan tänker jag sitta och höra på det. Jag vet att musklerna måste stärkas runt knäet och sen är det bara och hoppas att det räcker. Gör så in i helvete ont när knäet låser sig, klickar och har sig. Vill gärna kunna röra mig lite längre stunder obehindrat,, Jag har inga menisker kvar alls, så det tar ganska hårt på knäleden och knäskålen. Men måtte det bara hålla ett par decennier till åtminstone,, Starta upp nåt större knäprojekt har jag verkligen inte tid, ork eller lust med. Så det är bara och hålla tummar och tår,, Jag måste läsa på det här med artros med. Har inte riktig koll på vad innebörden av det är,, Som sagt, det enda jag vet är att man måste se till att vara mycket i rörelse för att det ska gå bra utan operation. Jag läser hellre om det själva här hemma.

Snart har halva november också kilat förbi oss. Fan vad tiden rusar,, Men, så har jag då börjat tänka på alla julljus i form av stjärnor, stakar och glaskulor som ska ställas upp lite varstans i huset. Jag hade inte tänkt köpa några nya fönsterdekorationer i år, då vi har sånt i överflöd redan. Men visst är det skoj med lite nytt med. Jag tänkte i alla fall byta slinga på vår innegran,, Lite förändring skadar dock inte. Medan jag letar efter det på nätet, så hittar jag ju givetvis en massa sköna, mysiga, snygga grejer att pryda hemmet med. Fan att man ska vara så jävla fattig,, (hahah,,) Jag vill ju ha hur mycket som helst!! Men så tänker jag att det är så kort tid på året man har sånt uppe, så då vill jag hellre satsa på annat. Så, så får det bli!! Ny julgrans slinga får det bli.

Nu får det vara med skrivandet för idag!! Tänkte sätta mig vid teven och se om jag hittar nåt skit och se på. Men jag vill önska dig en fin onsdags kväll vart än du befinner dig.
Kram Kram ♥♥♥



En bagge i såsen,, (huu,,)

Men hujeda,, i söndags var halva styrkan av ungar hemma och firade farsdag. Vi skulle bjuda på Totts hemmagjorda lasagne. En favorit hos våra barn. Ja, för mig med,, Köttfärsröran var klar och smakade underbart. Så skulle då ostsåsen påbörjas. Tott stod och rörde så handen glödde, så säger ha; -såsen har fan bränt i lika väl. Lite småprickar i den,,?? Jag får se sa jag då!!  Jag fiskade upp en prick och började studera den noga. Men för tusan,, Det är en liten bagge!!!!
Nähää, jag får se!! Jo så ta mig fan,, Ut med skiten i vasken och en aning av panik lyste i hans ögon. Jag får åka och handla nytt vetemjöl. Jag hittade ett par baggar till i mjölburken, så det fanns ingen annan väg ut. Jag får rysningar som kommer långt nerifrån tårna, kryper längs ryggraden upp till nacken och får mitt hår att börja klia. Men åhh,, skulle kunna tro jag hade fått löss med, men så klart inte. Helt vanlig stressreaktion!!
Vi avslutade ändå söndagen med god lasagne och alla var glada och nöjda!! Ja, så blev det måndag och det var dags för skafferirengöring!! Inte utan att man hittade lite utgånget mög som salta kex, några gamla tepåsar och lite kryddor och så. Men allt revs ut och kastades då jag hittade 2 baggjävlar ute i skåpet!! Allt, precis allt, slängdes i påsar och ut i tunnan med det. Proppfullt blev det!! Diskmaskinen fylldes med tomburkar,, Ja, vi gick hårt åt skiten!! Som väl var hade jag saneringsrengöring hemma, så skåpet dränktes med starkt medel. Lät det verka i halv timme, sen blev det skurat och fejat tills varenda millimeter blev avtorkad. Inköpslistan blev lång, så nu står där bara en binge med mjöl!! Ja fy så äckligt!!!

Nu har klockan blivit 16,30,, Jag har varit en liten runda med Olga och Index och luftat mig lite och det var redigt skönt. Vädret är ju helt okej!!! Så nu när jag kom hem igen, var det dags och tända lite lampor här och var. Det gör mycket när man ser dom små tända lamporna gömda bakom gardinerna. Lyser upp i det allt tidigare mörkret, som lägger sig över oss som om det var ett svart täcke. Jag ska strax springa runt med braständaren, och få fart på alla levande ljus i mitt hus. Sen lite mat på det,, korvstroganoff o ris!! Hade det igår med, fast med pasta,, skönt när maten nästan är färdig.
Kvällen kommer väl inte se mer annorlunda ut än alla andra dagar,, tror jag åtminstone!! Man ska ju inte ta ut nåt i förskott,, ibland kan jag vara extremt uttråkad, men det är bara och vänta tills anfallet går över. (heheh,,) Jag tror det beror på att man inte är ute på kvällarna på samma vis som på sommaren. Ute över huvud taget,, Men vad ska man göra?? Vara ute och gå är inte det mest roliga när man redan har gått en runda under förmiddagen. Men ja, då var vi tillbaka där igen, att man måste ha lust, ork och energi för att ta sig för nåt alls. Annars är det bara och rada upp det ena efter det andra på en lista, och sen bocka av allt eftersom,, Men jag ska inte börja tjata igen om det. Det hjälper inte ändå!!

Nu orkar jag inte skriva mer,, har spring i benen så det är dags och röra på sig igen. Men Tack för ditt besök och välkommen åter. Jag hoppas du får en fortsatt fin tisdag vart än du befinner dig. Kram Kram ♥♥♥


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det blir ett påklistrat leende,, falskt, besvärat och fult.


Jag vill skriva,, men jag orkar inte idag,, bara lite,, nää usch,, jo,, men gör det,, åhh,, vad ska jag skriva,, det kommer bli samma skit som dom andra inläggen,, funktionen med att skriva ner har försvunnit,, energin är som bortblåst,, men fan då,, nu lägger jag av,, iiihhhhh,, aaaaa,, (hördes det nåt eller,,) HELVETE

Varför kan jag inte bara stänga dörren till det förflutna,, jag skulle kunna göra allt för det,, Jag har en massa hjärnspöken som stör och ställer till oreda för mig. Det finns en massa saker som kommer ifatt mig nu. Sånt som hänt innan jag blev sjuk, men också en massa som hänt under dom 10 åren. Jag har såå svårt och hantera det,, Det är hemska känslor. Känslor som jag aldrig fick, som aldrig kom vid tillfällen som födelsedagar eller begravningar,, helt vanliga rektioner som skulle kommit helt naturligt. Men nu helt plötsligt dyker dom upp,, dom gör mig ledsen och förtvivlad, arg, sorgsen och bedrövad. Jag vet inte om jag ska bearbeta det,, vet inte hur man gör. Ska jag bara slänga iväg det och gå vidare nu,,
Det kan komma demoner i skallen på mig, som är fasansfulla och jag kämpar som vilde för att få bort dom. Jag inser att jag måste hämta hjälp,, professionell hjälp. Jag träffar en livlina på onsdagar, men tiden är för kort. En timme går väldans fort,, sen tror jag inte det bara går att prata sig igenom. Det hjälper inte och älta,, Skrika och gråta hjälper inte heller. Det håller på och äta upp mig inifrån,, Jag kan känna vrede och hat när det står still.

Nä, det här syns inte på mig!! Jag visar det inte!! Inte för någon,, när jag försöker prata med nån så knyter det sig fullständigt för mig. Skrik och gråt kväljer mig nästan. Jag vet inte hur länge jag ska orka ha det såhär. Det tar kolossalt mycket på mig, och glädje och förnöjsamhet håller på och försvinna. Det blir ett påklistrat leende,, falskt, besvärat och fult.
Jag kan inte få tillbaka mina förlorade år,, det gör ont i kroppen bara av att skriva det. Det kvittar hur jag än gör, för dom är borta. Jag tror jag bryter samman,, gråta hysteriskt,, ensam, eftersom jag vill vara ensam,, Det går inte och hjälpa mig,, Det är kanske nåt som måste ha sin gång det med. Ta sin tid att känna och acceptera,, Det kan vara okej, bara jag håller samman.

Men himmel vad det måste vara jävla tråkigt för dig och läsa!! Man blir ju deppig av bara det,, Varför kan jag inte bara vara tacksam för varje dag som går. Tacksam för att jag får finnas till,
Tack ska i alla fall du ha för att du kämpat dig hit ner i mitt elände. Jag hoppas sannerligen din kväll blir bra vart än du befinner dig. Stor Kram ♥♥♥