Så kom då dagen då jag skulle till ortopeden i Simrishamn för bedömning av mitt onda knä. Jag kan säga att det var inget roligt besök alls,, Jag är sannerligen genomledsen och det kan ju knappast bli mer förbannat typiskt att detta också skulle komma ovanpå allting annat. Jag har haft mina aningar, men kunde nog ändå inte riktigt tro att det var såå illa. Så inom det snaraste får det bli ett nytt knä. Helt nytt knä!! Jag trodde nog bara att det var att skrapa rent för all brosk som växt upp, men så var det inte då. Jag ska göra en ny rtg snart och träffa läkaren igen och diskutera framtiden. Han tyckte också att jag borde gå ner några kilo, men när jag sa att jag tappat 50 kilo redan så tappade han hakan. Han blev lite besvärad av situationen, så jag sa att jag tänkte gå ner 10 kilo till minst i alla fall. Han räknade ut mitt BMI men det var normalt nu, så han kunde inte sätta nån sådan gräns sa han. Men jag gör vad jag kan, sen får det bli därvid. Det är inte så lätt och sitta rent stilla och gå ner på samma gång. Jag har försökt med olika sorters motion, men kan man inte gå, stå, sitta eller ens ligga utan att man har ont är det min själ inte så lätt.
Usch, vad ska det bli av mig,,?????? Varför skulle livet bli såhär?? Vad i hela friden kan
jag ha gjort som förtjänar sån bestraffning,,?? Som jag skrivit innan så är jag inte ute efter en massa "tycka synd om" men håll med om att jag har en jävla otur. FAAAAANN,,,,,
Jag har ont i mitt knä,, verkligen ont, så visst ska det bli skönt och bli smärtfri. Har jag ju önskat så många gånger så,, Ikväll ska jag gråta och ojjjja mig riktigt mycket, så kanske det släpper lite tills imorrn. Jag kan inte tänka mig att gå och deppa ner mig nu fram tills jag blir kallad igen. Doktorn sa att det kom till att bli inom det snaraste så jag får hoppas att det snart kommer ett brev med posten. Jag ska också ta och läsa på lite om nya knäleder så man får lite hum om hur lång rehab man behöver. Jag tror det går fortare
och komma tillbaka än man anar, och det känns positivt tycker jag.

Nog om detta,,
Helgen har varit dryg men ändå gått fort!! Tott har jag knappt sett för han har jobbat och sen var han med våran Jakob och sin broder Anders ute och sov i vindskydd i lördags natt. Varför i hela friden man nu vill göra det,, dessutom av egen vilja. Hyyy,,, så rysligt kallt. Men jag ska också berätta att i fredags passade vi rottweilern Alli. En riktig stolla,, Index och hon har fasligt roligt tillsammans, men Index tycker dock det är ganska skönt när hon åker hem igen. Hon brukar knåda ihop kroppen i soffan och sen snarkar hon gott där, men inte i lördags då,, Hon fick följa med grabbarna och hennes egen
Olga med ut i skogen. Hon fick varm tröja på sig och hon trivs som fisken i vattnet. Hon älskar verkligen och vara med dom. Så igår (söndag,, ) sov hon mest hela dan. Ganska slagen, men nöjd vovvse. Hon fick dessutom pedikyr och blev så fin så,,
Men i fredags då, när båda hundarna var här, satt jag i min fåtölj och tittade på teve, då jag plötsligt tyckte jag såg något i fönstret vid altandörren. Jag konstaterar genast att det säkert inte var någon där när båda hundarna far upp och börjar skälla och gå på. Dåå vet man att det nog var någon där ändå. Tott kom rusande eftersom jag gastade och hundarna skällde och morrade oavbrutet. Han släppte ut båda två och gick själv med för att se om där var någon. Hundarna for iväg ut i trädgården på baksidan precis där
jag med hade sett nåt. Givetvis kunde vi inte finna någon, men det hade satt sig en lite förtvivlad känsla, då jag visste att jag skulle vara ensam på lördagen. Klart att jag kunde haft Index hemma, men jag tyckte så synd om henne om hon skulle missa antagligen sista utenatten för i år. Nä, jag bestämde mig för att vara själv och att jag absolut inte fick skrämmas upp hur lätt som helst.
När så lördags eftermiddag kom, och jag blivit själv, så städade jag upp hundhåren efter Alli gumman och torkade av golven,, sen in i duschen och myste där en stund. Jag kä
nde mig nöjd och belåten och kunde faktiskt slappna av ganska bra. Jag åkte till byakrogen och hämtade en pizza och så när mörkret föll utanför, tände jag en massa smålampor inomhus och alla ytterlamporna. Jag satte mig tillrätta och började sy upp mina nyinköpta gardiner för hand. Symaskinen är trasig,, suck* Men kvällen gick och jag blev så in i baljans trött av att sy, så när jag var klar med det släckte jag lamporna och kröp sen ner i sängen. Jag tror jag somnade bums, för jag har inget minne om nåt efter det. Såå, var det någon här utanför den kvällen med, så har jag ingen aning om det. Men vi får hålla våra ögon och öron öppna ifall det händer fler gånger.

Nu orkar jag inte tänka längre och huvudet dunkar i vanlig ordning, så Tack snälla du för att tittade in och jag önskar dig en fortsatt fin måndag vart än du befinner dig. Kram Kram <3<3<3