Idag läste jag en artikel på aftonbladets hemsida som handlade om politikernas löner som skanhöjas med 1200-1300 kr i månaden. Nån skulle få nåt på 68 000:- Jag blir så ledsen,, jag blir förtvivlad men jag blir också heligt förbannad. Inte någonstans har jag läst om det innan valet. Var det ett vallöfte eller,,?! I så fall missade jag det!!
Jag gjorde ett inlägg på socialdemokraternas facebook sidor. Jag har kopierat in texten hit också så du kan få läsa vad jag skrivit, och vill man inte läsa så bara stäng ner och titta in igen någon annan dag när du känner för det.

Läser idag i aftonbladet följande. Riksdagsledamöterna får höjt arvode med 1 200 kronor och hamnar från den 1 november på 61 000 kronor i månaden.

Jag nästan gråter när man läser sånt här. Här höjer man sina löner med 1200:- i månaden och man får då 61 000:- i månaden. En sån höjning på mina 7500:-/månad som sjukpensionär, hade varit till mycket större glädje än vad deras är. Min ersättning har inte hängt med löneutvecklingen alls. Ska det verkligen vara såhär?? Den har beräknats på samma belopp sen 10 år tillbaka. När jag insjuknade i en utmattningsdepression tjänade jag 17 000:-/ månad. Som säljare!! Idag tjänar mina kolleger 25 000:- - 32 000:-/månad. Jag kan förstå skillnaden, eftersom mina kolleger arbetar för sina pengar, det gör inte jag idag. Men jag kostar inte mindre för det. Inte så lite så att jag bara är värd 65% av min lön, som beräknades på inkomst sen 10 år tillbaka.
Jag orkar nästan inte ens bli bedrövad, fast jag blir det ändå!!

Mitt mål efter denna långa sjukperiod är att fortast möjligt komma tillbaks till yrkeslivet, för det finns inga möjligheter i världen att jag kan fortsätta någon längre tid med min nuvarande inkomst. Min framtida pension ser väldigt mörk ut, då inkomsten rasat och att man inte längre kan pension spara. Jag tömde för mycket längesen mina sparade tillgångar, så längre ner på stegen kan man knappast komma. Jag har arbetat i 25 år och själv skattat för varenda tjänad krona och skatten idag, på vår redan usla ersättning, är tillräckligt hög som den är.
Jag kräver ingen ömkan eller tycka synd om,, Jag är bara en liten kvinnlig individ bland alla sjukliga svenskar som kräver sin rätt att få överleva. Pensionärerna har äntligen blivit bönhörda och får en mindre skattesänkning, och det jag önskar allra mest i världen just nu, är att alla "Sjukpensionärer" även kunde räknas in i välfärds Sverige. Dom flesta av oss har hjälpt till att bygga upp landet och vi borde inte tackas och straffas på detta förnedrande sätt. Jag har fortfarande min rätt att få fortsätta vara en anständig kvinna, som kan bidra till ett bättre samhälle. Det kan inte jag så länge jag måste leva på existensminimum.

Med vänliga Hälsningar
Elna Ingvarsson

Jag har fått en massa kommentarer från olika människor, med olika bakgrunder på mitt inlägg. Många har tryckt på "Gilla" knappen,, Men ingen från regeringens press talesmän eller nån andra där har svarat. Borde jag förvänta mig det kanske?? NnnnnÄ,, det gör jag inte!!
Seriöst skulle jag vilja tala om detta någonstans,, Jag skulle vilja tala för många av oss sjuka. Vad som gjorde mig sjuk och varför. Om jag ska hålla mig till den grupp av sjuka som jag själv står i, så finns det mycket man önskade att få prata om. Mångas berättelser, prata för dom som inte klarar det. Där jag själv befann mig för inte såå längesen.
Dock klarar jag inte att debattera med kritiker eftersom jag är så oerhört känslofull vid såna tillfällen, så allt skulle bara blivit fel. Jag blir lätt hetsig i debatter, så det låter vi bli!! Inte bra för hjärtat (hahah,,)

Ja, mycket annat har det inte blivit gjort denna onsdag. Så förbannat tråkig,, men så har jag inte orkat heller. Vissa dagar känns det som paniken står upp i halsen,, Jag blir lika handlingsförlamad som jag varit innan. Bara sitter och tänker på allt jag borde göra. Jag tror fortfarande på det min terapeut sa, att jag bränt ut mig lite igen då när kilona rasade och jag plötsligt upptäckte vad jag kunde göra. Sen är det väl inte så konstigt med tanke på alla åren. Men om jag tittar bakåt nån månad, så kan jag se hur jag rusade iväg med allt från morgon till kväll. Och det ser ju inte bra ut,,
Men nu är idag, och nu är det såhär!! Så lätt det är att skriva det,, Jag får försöka finna mig i detta nu och där med basta.

Tack för att du tagit dig hit ner på sidan och läst min saliga röra till blogg!! Jag hoppas du får en fortsatt fin onsdag vart än du befinner dig!! Kram Kram ♥♥♥