Igår avslutades kvällen med restaurang besök tillsammans med barn och barnbarn. Precis en sån lugn skön avslappnad känsla som jag hade då, är det inte så ofta som jag får. Det var verkligen en bra kväll. Jag saknade Johan,, lite långt och köra. (hihih,,) Saknade också Rebecka som var tvungen och jobba. Men snart har vi en födelsegris i familjen, så då blir det kalas och då hoppas jag alla kommer. Johan,, du är befriad!! Om det blir nån tid över för oss där uppe, så kör vi, annars kommer vi inte träffa han förrän till jul. Tiden dit känns lång, fastän tiden rusar.

Idag har jag varit hos min livlina och jag har så mycket i mitt hjärta som jag skulle vilja ta upp. Men jag blir stum när jag väl är där,, Dumt som fan,, det är ju därför hon finns för mig. Jag funderade lite på när jag körde hem igen varför jag gör så. Det kan vara så att jag är lite rädd för det hon kommer säga. Nåt jag helst inte vill höra,, Men ju längre tiden går, ju närmare kommer jag dagen då det inte håller ihop längre,, Eller jag,, Men det är kanske just det som måste hända. Det låter ju helt galet,, men det kan inte hjälpas. Tror jag,, Det är i alla fall inget jag kan vara öppen om. Egentligen vill jag inte prata med nån alls,, om det.

Jag har kolossalt många förväntningar över mig. Mina förväntningar och andras förväntningar. Den allra största är; Vad ska det bli av denna elna??? -Ja, vad ska det bli,,?!! Jag vet att det är förbannat masande om just detta, men jag förändras hela tiden. Från dag till dag och fram och tillbaks. Jag tycker det är jätte jobbigt, för det är svårt och fötterna stabila. Sen tillkommer ju alla mina tankar,, Dom förbannar jag ibland!! Jag skulle önska att det försvann,,
Nu är det kanske medicinerna jag äter som gör att jag får hjärnspöken även om jag inte haft det så innan. Det är märkliga känslor, men jag tror faktiskt att det kan vara så. Som i förmiddags,, Jag mådde hur bra som,, pysslade lite hemma och med mina kläder. Fixade i ordning håret med plattången lite,, Det funkade jätte bra!! Men så efter att jag kom hem igen, började det sakta förändras trots att inget hände eller nåt annat gick fel. Jag kokte en kopp kaffe och varvade ner vid datorn, men så plötsligt faller det ner över mig. Det är ledsamt och tråkigt och jag blir så oerhört besviken, och sen kommer ledsamheten och uppgivenheten. Inget hände,, suck*

Nä, får ta ett litet tag om återstoden av dagen,, Tänkte hinna dammsuga en runda innan mannen kommer hem. Efter det känns det som om en dusch skulle sitta fint och lite fotvård därtill. Det krävs lite ork för det, men jag får väl leta i gömmorna och se om jag hittar lite extra.
Imorrn blir det inget bloggande,, Först blir det träff med mina sedvanliga lunchdater, sen ska jag passa lilla fröken Leia hemma hos henne, så då har jag säkerligen och hitta på. Kvällen kommer förmodligen avslutas hemma i min fåtölj helt utslagen. BWTF*

Tack för titten och tack för att du orkat dig igenom all skit jag skriver om. Jag önskar dig en skön fortsättning och skönt onsdagsmys vart än du befinner dig. Kram Kram ♥♥♥


Det är här jag hamnar när mina drömmar far iväg,
och en dag ska jag stå mitt i det ♥♥

(NY Manhattan)