Helt tomt,, ingen kontroll och det känns lite neråt!! Ibland tror jag "han där nere" ni vet, är och drar i mig. (det fanskapet,,) Först tänkte jag att det måste vara vädret och sa till mig själv att sluta känna efter. Bara gör saker utan att tänka på det,, men det funkar inte riktigt!! Jag tror det är flera saker som sätter käppar i hjulet,, Men har jag inte skrivit om det här ganska nyligen??? Fan vad det är enerverande,, Jag kan inte reda ut saker och jag bara glömmer hela tiden. Ni ska veta ett jag försökte ställa larmet på telefonen så att jag inte ska glömma nåt. Men den tutar för fan hela tiden, tut tut tut,, tut tut tut,, Det var nära den åkte i väggen, för det där blev bara till en enorm irritation så jag stängde av skiten. Det jag glömt, får vara glömt!! Men allting har bara stannat,, jag kan tjata ihjäl vem som helst om det och det kanske jag gör med, meeeen,, det ska ut!! Bort bort bort,,
Idag  var det dags för min sedvanliga lunchdate, men jag orkade inte idag!! Det ska ganska mycket till för att jag ska avboka det där. Så jag har suttit vid min dator, precis som alla andra dagar. Jag trivs vid den,,

Igår skrev jag en massa om vad jag tycker och vad jag vill,, idag känns det som om det är långt långt borta. Jag fick tänka en lång stund innan jag kom ihåg vad allt handlade om. Såklart kan man ju bara gå tillbaka och titta,, men det vill inte jag. Jag sitter hellre här och försöker stanna tankarna, och fokusera på texten istället. Jag kan banne mig inte återge det. Det där gör ju mig såklart förtvivlad och jag är rädd att det där med minnet är nåt som aldrig kommer tillbaka. Kanske är det medicinen,, jag vet inte!! Ibland blir jag helt förundrad, för det händer att jag kommer ihåg såna totalt ointressanta och banala ting. Varför blir det så för,,??!! Inte kan jag ringa min läkare och be honom om att göra en test av nåt slag. Nä, jag dör hellre,, Tänk om det verkligen är fel, alltså inget som är tillfälligt,, Fast det är det ju inte direkt heller. Jag har ju haft problemen under en 10 års tid nu och det har ju blivit bättre, så jag får vänta lite till och hoppas av hela mig att det är medicinen som gör det.

Jag vet att jag skrev om att tala för mig och andra utmattningsdeprimerade personer. Jag vet inte riktigt hur det skulle vara eller hur det skulle gå till, men jag tänker mycket på det. Jag är definitivt inte redo för,,?? Ja, jag vet inte,, Kanske man bara skulle vara en liten grupp, med olika långt komna. Det är egentligen inte så mycket man har gemensamt med andra liknande mig. Det enda vi vet, är att vi kanske är dom enda som förstår varandra. Vet vad vi pratar och inte minst att kunna läsa av personer utan ord.
Men för tillfället känns det som om det är långt borta,, Inget jag orkar ta tag i alls. Det kanske jag aldrig kommer göra,, Fan, jag har alldeles för mycket tid till att tänka!! Det är inte nyttigt för själen!! När jag skrivit klart här, måste jag tvinga mig upp till duschen, bädda till sängarna och sen äta min sallad. Ja, suck* och så teve för resten av denna dagen. Blää,,

Men du, dig önskar jag en fin torsdags kväll vart än du befinner. Och mange takk,,
Kram Kram ♥♥♥